femkmamman

Kommer på nya saker jag ska göra, varje dag. Det är väll inte så många måsten egentligen, men man är ju som man är.... Imorse gick jag upp tidigt, för att hinna baka tre sockerkakor innan frukost. Barnen ska ju ha med sig fikat till skolavslutningen. Hade tänkt att baka igår kväll, men det blev en vända till Ica Maxi istället. När frukosten var integen och barnen gått till skolan, var det bara att masa sig iväg til VC och min tid hos Astma sköterskan. När jag kom hem, skulle Roger precis gå med Kaiden till förskolan, så jag följde med dit. Hemma igen satte jag upp granen, pyntade den och gjorde Rocky road. Nu ska jag bara vika lite tvätt innan jag ska iväg och hämta Kaiden. Sen ska alla byta om innan vi ska vara i kyrkan 16:45, för killarnas julavslutning.

bland mina telefonkontakter. Funderad vilka som bara tar energi från mig och vilka som ger mig energi. Bestämde mig för att radera några personer, som bara hör av sig när dom själva är ute efter nå´t. Rätt eller fel, det får tiden utvisa. Nu kan jag i vilket fall inte kontakta dem själv, ska bli intressant att se om dom hör av sig och i så fall av vilken anledning. Jag ringde och bokade tid för att fixa naglarna, jag fick tid imorgon så nu ska fingrarna bli julpyntade :) Man måste ju få känna sig glamorös på nå´t vis i alla fall.

Det var lite segt att komma upp imorse, men upp i tid kom vi och kom iväg som planerat. Väl på jobbet, var det bara att bylsa på sig för en förmiddag på gården. Barnen hade kul med geggan som gården var täckt av, jag var väll inte lika entusiastisk. Hur som hellst gick tiden fort på gården. När vi kom in flög bara tiden förbi, som den brukar göra när det är lunch och vila. Jag fick gå hem tidigare från jobbet, eftersom Kevin fått en tid på Bup. Måste väll säga såhär i efterhand att det var bortkastad tid. Besöket resulterade inte i något annat än irritation hos mig i alla fall. VI får väll se hur denna jul fortlöper. Det är väll bara att kämpa vidare, trots allt. Imorgon är det Lucia, det ska firas på förskolan på eftermidda´n. Ska bli roligt att se om personalen lyckas få på Kaiden pepparkakskläderna...... Han är ju riktigt bestämd, när det gäller vad man får ta på honom. Vi har haft terapi hemma med kläderna i helgen, så vi får se hur det går.

Nu börjar jag dock känna att jag börjar komma i fas med livet. Det har vart så mycket med Kevin och hans diagnoser. Vi har sprungit på massa kurser, möten och läkarbesök. Alla ansökningar och förmulär det har vart att skriva och fylla i, ska vi inte prata om. Hur som hellst, så har jag lört mig så otroligt mycket på den resa vi vart med om. Det är jag evigt tacksam för. Jag skulle inte byta bort denna erfarenheten mot något, även om jag skulle önska att Kevin kunde fått det lite lättare i livet. Trots att Kevin vissa dagar är väldigt "billig", skulle jag aldrig villa vara utan honom. Han är verkligen en kämpe, som får kämpa i motvind hela tiden. Tack för att jag får ha dig i mitt liv, Kevin!!